Karta - Isla de la Juventud (Municipio Especial Isla de la Juventud)

Isla de la Juventud (”Ungdomens ö”) är en ö i Karibien, den näst största i Kuba med en landareal av 2 200 km² (hela kommunen inklusive närliggande öar: 2 419 km²). Tillsammans med över 300 cayos och småöar bildar den skärgården Canarreos, i sydvästra Kuba, bredvid Batabanoviken, cirka 50 km från ön Kuba (160 km från Havanna).

Den ekonomiska verksamheten baserar sig i huvudsak på jordbruk, främst citrus, brytning av marmor, fiske, och keramik, både konstnärlig och för hushållsbruk.

Ön upptäcktes och fick namnet La Evangelista av Columbus den 13 juni 1494 under hans andra resa till den nya världen. Under åren har ön varit känd under olika namn såsom Isla de las cotorras (Papegojön), Colonia Reina Amalia (Drottning Amalias koloni), Isla de los Piratas (Piratön) och också Isla del Tesoro (Skattkammarön). De första invånarna på ön är kända som Siguanea, Camarcó och Guanaja. Under 1800-talet beslutar sig spanjorerna för att kolonisera ön och grundar öns huvudort, Nueva Gerona, den 17 december 1830. Under denna tid var ön också känd som Isla de los Deportados (De deporterades ö) och sedan Isla de Pinos (Pinjeön). Med detta sistnämnda namn var ön känd fram till 1978, då den fick det nuvarande namnet Isla de la Juventud (Ungdomens ö); detta var grund av de tusentals ungdomar från olika delar av världen och från flera provinser på Kuba som studerade i skolor på landsbygden och arbetade på plantagerna (citrus).

I början av nittonhundratalet var ”Isla de Pinos” föremål för en tvist med USA fram till 1907 då USA:s regering erkände Kubas suveränitet över ön genom Hay-Quesadafördraget, ratificerat 1925.

Efter anfallet på förläggningen i Moncada 1953, fängslades Fidel Castro och de andra deltagarna i aktionen och hölls fängslade i Presidio Modelo, fram till maj 1955, då de släpptes tack vare en allmän amnesti.