Karta - Teheran (Tehran)

Teheran (persiska: تهران, äldre form طهران, Tehrān, IPA: [tʰehˈɾɒn]) är Irans huvudstad och tillika största stad, en kosmopolitisk metropol med cirka 8,7 miljoner invånare. I närheten ligger ett flertal stora eller medelstora städer, bland annat miljonstaden Karaj som ligger ett par mil västerut och är administrativ huvudort för Alborzprovinsen. Teheran är beläget i norra delen av landet på 1 137 meters höjd över havet. Floderna Jajrud och Karaj flyter längs var sin sida av stadens utkanter. Mer än hälften av landets industrier ligger i Teheran eller dess närområde. Staden har två internationella flygplatser samt flera militära flygplatser. Teherans symboler är det 50 meter höga Azaditornet (tidigare Shahyadtornet) och det 435 meter höga Miladtornet. Huvudstaden har alltsedan 1900-talets mitt utvecklats till Irans ekonomiska och kulturella centrum, vilket innebär att människor i ökande grad flyttat in dit från landets andra delar.

Majoriteten Teheranbor är perser, men ungefär en fjärdedel av invånarna är azerer. Andra minoriteter är gilaker, balucher, araber och kurder. Persiska är dominerande språk och modersmål för omkring 80 procent av invånarna. Även om en klar majoritet är shiamuslimer består invånarna även av sunnimuslimer, kristna armenier, assyrier, zoroastrier, bahaier och judar.

I staden finns inte mindre än 739 parker och 33 museer. Teheran är indelat i 22 stadsdelar. Genom staden, från norr till söder, löper Mellanösterns längsta gata, Vali Asr avenyn.

Staden grundades troligtvis redan på 800-talet. Den växte ordentligt på 1200-talet i och med att mongolerna då drog sig längre och längre västerut och ödelade en närbelägen större stad så att invånarna där fick fly till Teheran. På 1600-talet uppfördes en stadsmur runt den gamla stadskärnan och en basar öppnades i staden.

År 1722 ockuperade pashtunerna Teheran, men sex år senare befriades staden av Nader Shah. Agha Mohammad Khan, grundaren av qajariska dynastin, utsåg år 1795 Teheran till sin huvudstad.

1920- och 30-talen präglades av omfattande ingrepp i stadsbilden då Irans nye ledare Reza Shah Pahlavi menade att gamla byggnader som vissa delar av Golestanpalatset och Tupkhanehtorget, stadens befästningar och huvudcitadell inte passade in i en modern stad. Gamla byggnader revs systematiskt och fick ge plats för moderna byggnader i akemenidisk stil med inspiration från Persepolis monumentala kolonnsalar och portaler, däribland riksbanken, polishuset, televerket och militärhögskolan. Basaren delades på mitten och flera historiska byggnader förstördes i syfte att uppföra moderna avenyer. Många trädgårdar föll också offer för nya byggprojekt.

Under andra världskriget gick sovjetiska och brittiska trupper in i Teheran. 1943 hölls Teherankonferensen i staden. USA:s president Franklin D. Roosevelt, Sovjetunionens ledare Josef Stalin och brittiske premiärministern Winston Churchill träffades och gjorde bland annat planläggningen för invasionen av Normandie.

Under 1960-talet och 70-talet genomgick Teheran en snabb utveckling under Shah Mohammad Reza Pahlavis regeringstid. Moderna byggnader och infrastruktur förändrade stadens ansikte och ett flertal ambitiösa projekt planerades för de följande decennierna. De flesta av dessa projekt stannade upp efter den islamiska revolutionen 1979 och det åttaåriga kriget mot Irak, men återupptogs på 1990-talet. På 2000-talet har nya grandiosa projekt genomförts ytterligare nya projekt, till exempel Miladtornet, Chitgarsjön och Iran Mall. Det sistnämnda är en av världens största köpcentrum och har en byggstil som är inspirerad av olika epoker i landets långa historia.

Under Iran-Irakkriget 1980–1988 var Teheran måltavla för upprepade attacker med irakiska Scudmissiler och flyganfall.

År 1999 öppnades Teherans tunnelbana som påbörjats av shahen på 1970-talet och som är den största i Mellanöstern.