Rumänska
Rumänska (limba română ['limba ro'mɨnə]), tidigare känt som valakiska eller dakoromanska, är ett östromanskt språk som talas av omkring 24 miljoner människor, främst i Rumänien och Moldavien. Det talas dessutom av minoriteter i ukrainska Bukovina och på Balkan, bland annat istrorumänska i Kroatien. Rumänska är officiellt språk i Rumänien och i Vojvodina. Den officiella formen av moldaviskan, Moldaviens officiella språk, är i skrift identisk med rumänskan, med undantag för en smärre stavningsregel. Rumänska är dessutom ett officiellt språk i Europeiska unionen och i Latinska unionen.
Rumänsktalande finns på grund av emigration också i många andra länder, särskilt i Italien, Spanien, Portugal, USA, Kanada, Frankrike och Tyskland. Det är svårt att uppskatta antalet.
Det rumänska området var under antiken bebott av dakerna, ett indoeuropeiskt folk. De besegrades av Romerska riket år 106 och en del av Dakien (nuvarande Oltenia, Banatet och Transsylvanien) blev en romersk provins. Det har påvisats att det förekom en omfattande romersk kolonisering av området under de följande 165 åren, och regionen var i nära förbindelse med resten av imperiet. Latin blev administrations- och handelsspråk.
Mellan 271 och 275 drogs den romerska administrationen och militären tillbaka från området under trycket från de fria dakerna och goterna och kvar var den blandade dako-romanska befolkningen, förfäder till dagens rumäner.
På grund av sin geografiska isolering har rumänskan fram till modern tid inte influerats av andra romanska språk. Det är mer konservativt än andra romanska språk i fråga om nominalböjning. Rumänska har bevarat deklination, men där latinet hade sex kasus har rumänskan tre, nominativ/ackusativ, genitiv/dativ och vokativ, och tre grammatiska genus. Rumänskans verbsystem uppvisar dock samma förändring i riktning mot sammansatta former i perfekt och futurum som de andra romanska språken.
Alla rumänska dialekter tros ha varit förenade i ett samrumänskt språk fram till någon gång mellan 600- och 900-talet, då området kom under bysantinskt inflytande och rumänskan blev påverkad av slaviska språk. Arumänska har mycket få slaviska ord.
Språket kom senare att påverkas senare influenser från flera vitt skilda språk - förutom slaviska även finsk-ugriska språk (ungerska), turkiska och grekiska. Både glosor och böjningselement strömmade på detta sätt in i språket. Detta gör att rumänskan skiljer sig från övriga romanska språken. Grundelementen är dock mestadels oförändrade. Bland egenheterna kan nämnas att bestämd artikel i likhet med nordiska språk placeras som suffix istället för som i andra romanska språk som framförställd artikel.
Den äldsta bevarade rumänska skriften är från 1500-talet. Det allmänna skriftspråket i området var fram till denna tid bulgariska, och liksom bulgariskan skulle rumänskan komma att använda sig av det kyrilliska alfabetet.
Rumänsktalande finns på grund av emigration också i många andra länder, särskilt i Italien, Spanien, Portugal, USA, Kanada, Frankrike och Tyskland. Det är svårt att uppskatta antalet.
Det rumänska området var under antiken bebott av dakerna, ett indoeuropeiskt folk. De besegrades av Romerska riket år 106 och en del av Dakien (nuvarande Oltenia, Banatet och Transsylvanien) blev en romersk provins. Det har påvisats att det förekom en omfattande romersk kolonisering av området under de följande 165 åren, och regionen var i nära förbindelse med resten av imperiet. Latin blev administrations- och handelsspråk.
Mellan 271 och 275 drogs den romerska administrationen och militären tillbaka från området under trycket från de fria dakerna och goterna och kvar var den blandade dako-romanska befolkningen, förfäder till dagens rumäner.
På grund av sin geografiska isolering har rumänskan fram till modern tid inte influerats av andra romanska språk. Det är mer konservativt än andra romanska språk i fråga om nominalböjning. Rumänska har bevarat deklination, men där latinet hade sex kasus har rumänskan tre, nominativ/ackusativ, genitiv/dativ och vokativ, och tre grammatiska genus. Rumänskans verbsystem uppvisar dock samma förändring i riktning mot sammansatta former i perfekt och futurum som de andra romanska språken.
Alla rumänska dialekter tros ha varit förenade i ett samrumänskt språk fram till någon gång mellan 600- och 900-talet, då området kom under bysantinskt inflytande och rumänskan blev påverkad av slaviska språk. Arumänska har mycket få slaviska ord.
Språket kom senare att påverkas senare influenser från flera vitt skilda språk - förutom slaviska även finsk-ugriska språk (ungerska), turkiska och grekiska. Både glosor och böjningselement strömmade på detta sätt in i språket. Detta gör att rumänskan skiljer sig från övriga romanska språken. Grundelementen är dock mestadels oförändrade. Bland egenheterna kan nämnas att bestämd artikel i likhet med nordiska språk placeras som suffix istället för som i andra romanska språk som framförställd artikel.
Den äldsta bevarade rumänska skriften är från 1500-talet. Det allmänna skriftspråket i området var fram till denna tid bulgariska, och liksom bulgariskan skulle rumänskan komma att använda sig av det kyrilliska alfabetet.
