Dhaka
Dhaka, även kallad Dacca (bengali: ঢাকা; IPA: ), är huvudstaden i Bangladesh. Den är samtidigt den administrativa huvudorten för både en provins och ett distrikt med samma namn som staden. Staden hade cirka 7 miljoner invånare vid folkräkningen 2011. Hela storstadsområdet omfattar bland annat städerna Narayanganj och Tongi och beräknades ha cirka 17 miljoner invånare 2014. Staden ligger vid Burigangafloden, en kanal till Dhaleshwarifloden.
Under Mogulrikets styre på 1600-talet var staden även känd som Jahangir Nagar och var både provinsens huvudstad och centrum för världens handel med muslin. Den moderna staden utvecklades främst under det brittiska styret på 1800-talet, och blev snart den näst största staden i Bengalen efter Calcutta. I samband med delandet av Indien 1947, blev Dhaka den administrativa huvudstaden i Östpakistan, och senare, 1972, huvudstad för det självständiga Bangladesh. Under den mellanliggande perioden har staden upplevt omfattande turbulens; detta inkluderar många påbud av krigslagar, deklarationen av Bangladeshs självständighet, militärt förtryck, förödelse under kriget och naturkatastrofer.
Dhaka är Bangladeshs industriella, kommersiella och administrativa centrum, med handel med jute, ris, oljefrön, socker och te. Viktiga varor är juteprodukter och textilier. Den har både den högsta läskunnigheten, 72,3 %, och den mest skiftande ekonomin bland Bangladeshs städer. Fast stadens infrastruktur är den mest utvecklade i landet, är det ändå en storstad som kämpar mot utmaningar såsom föroreningar, trafikstockningar och brist på lämpliga tjänster på grund av den ökande befolkningen. Under de senaste årtionden, har Dhaka sett en modernisering av transporter, kommunikationer och offentliga arbeten. Staden attraherar även stora utländska investerare och större volymer av handel. Den upplever också en ökad tillströmning av människor från hela landet.
Den 1 december 2011 delades Dhaka City Corporation in i två separata administrativa enheter, Dhaka North City Corporation och Dhaka South City Corporation.
Under Mogulrikets styre på 1600-talet var staden även känd som Jahangir Nagar och var både provinsens huvudstad och centrum för världens handel med muslin. Den moderna staden utvecklades främst under det brittiska styret på 1800-talet, och blev snart den näst största staden i Bengalen efter Calcutta. I samband med delandet av Indien 1947, blev Dhaka den administrativa huvudstaden i Östpakistan, och senare, 1972, huvudstad för det självständiga Bangladesh. Under den mellanliggande perioden har staden upplevt omfattande turbulens; detta inkluderar många påbud av krigslagar, deklarationen av Bangladeshs självständighet, militärt förtryck, förödelse under kriget och naturkatastrofer.
Dhaka är Bangladeshs industriella, kommersiella och administrativa centrum, med handel med jute, ris, oljefrön, socker och te. Viktiga varor är juteprodukter och textilier. Den har både den högsta läskunnigheten, 72,3 %, och den mest skiftande ekonomin bland Bangladeshs städer. Fast stadens infrastruktur är den mest utvecklade i landet, är det ändå en storstad som kämpar mot utmaningar såsom föroreningar, trafikstockningar och brist på lämpliga tjänster på grund av den ökande befolkningen. Under de senaste årtionden, har Dhaka sett en modernisering av transporter, kommunikationer och offentliga arbeten. Staden attraherar även stora utländska investerare och större volymer av handel. Den upplever också en ökad tillströmning av människor från hela landet.
Den 1 december 2011 delades Dhaka City Corporation in i två separata administrativa enheter, Dhaka North City Corporation och Dhaka South City Corporation.
