Luxemburgiska
Luxemburgiska (lëtzebuergesch) är Luxemburgs huvudsakliga talspråk. Det är nära besläktat med tyska och var ursprungligen en frankisk dialekt.
Luxemburgiskan hör egentligen till det moselfrankiska dialektområdet. Liknande dialekter talas i angränsande områden av Tyskland; historiskt sett är luxemburgiskan sålunda att betrakta som en tysk dialekt med ett stort antal franska lånord. På grund av att luxemburgiskan 1984 upphöjdes till officiellt språk i Luxemburg (jämte tyska och franska) och i någon mån har påverkats av franskan har den kommit att betraktas som ett självständigt språk.
Luxemburgiskan är trots sin status i Luxemburg inte officiellt EU-språk. Detta torde hänga ihop med att franskan i själva Luxemburg är det enda officiella lagstiftningsspråket.
Språklagen från 24 februari 1984 (skriven på franska)
* 1) Luxemburgs statsspråk är luxemburgiska.
* 2) Lagarnas texter publiceras på franska språket.
* 3) Myndigheternas språk är, enligt egna valet, luxemburgiska, tyska eller franska.
* 4) Om en myndighet kontaktas på luxemburgiska, franska eller tyska så skall myndigheten svara på ansökandes språk.
Luxemburgiska är vardagsspråket. Gatuskyltar brukar vara skrivna på luxemburgiska (även i den delen av Belgien som befolkas av luxemburgisktalande). Privata brev och inbjudningar skrivs övervägande på luxemburgiska, medan officiella besked och dylikt skrivs på franska.
Tidningspressen är till stor del på tyska, men riktad till en publik som är bevandrad i alla tre språken. I vad som i princip är en tysk tidning citeras t.ex. muntliga yttranden på luxemburgiska och namnen på officiella institutioner på franska. Polis omtalas sålunda inte som Polizei, utan t.ex. som Police Judiciaire.
Luxemburgiskan hör egentligen till det moselfrankiska dialektområdet. Liknande dialekter talas i angränsande områden av Tyskland; historiskt sett är luxemburgiskan sålunda att betrakta som en tysk dialekt med ett stort antal franska lånord. På grund av att luxemburgiskan 1984 upphöjdes till officiellt språk i Luxemburg (jämte tyska och franska) och i någon mån har påverkats av franskan har den kommit att betraktas som ett självständigt språk.
Luxemburgiskan är trots sin status i Luxemburg inte officiellt EU-språk. Detta torde hänga ihop med att franskan i själva Luxemburg är det enda officiella lagstiftningsspråket.
Språklagen från 24 februari 1984 (skriven på franska)
* 1) Luxemburgs statsspråk är luxemburgiska.
* 2) Lagarnas texter publiceras på franska språket.
* 3) Myndigheternas språk är, enligt egna valet, luxemburgiska, tyska eller franska.
* 4) Om en myndighet kontaktas på luxemburgiska, franska eller tyska så skall myndigheten svara på ansökandes språk.
Luxemburgiska är vardagsspråket. Gatuskyltar brukar vara skrivna på luxemburgiska (även i den delen av Belgien som befolkas av luxemburgisktalande). Privata brev och inbjudningar skrivs övervägande på luxemburgiska, medan officiella besked och dylikt skrivs på franska.
Tidningspressen är till stor del på tyska, men riktad till en publik som är bevandrad i alla tre språken. I vad som i princip är en tysk tidning citeras t.ex. muntliga yttranden på luxemburgiska och namnen på officiella institutioner på franska. Polis omtalas sålunda inte som Polizei, utan t.ex. som Police Judiciaire.
