Urdu

Urdu
Urdu (uttal: ʊrd̪u) är ett indoeuropeiskt språk. Det är ett av Indiens 22 officiella språk och det officiella språket i Pakistan. Det ingår i den indoariska språkgruppen men har lånat både alfabet och mycket av ordförrådet från persiska och arabiska. Det räknas allmänt som del av hindustani och som systerspråk till hindi. Det talas som modersmål av minst 46 miljoner indier och 8 miljoner pakistanier.

I Pakistan hade språket år 1996 cirka 8 miljoner modersmålstalare och i Indien cirka 46 miljoner. I Nepal fanns år 2014 cirka 700 000 personer med urdu som modersmål. Större grupper urdutalare finns också i den tidigare kolonialmakten Storbritannien, i Kanada, samt i länder kring Persiska viken med många sydasiatiska arbetskraftsinvandrare.

I Bangladesh, som år 1948–1971 var en del av Pakistan, förekommer en variant som kallas för dhakaiya-urdu (av Dhakaiyas). Denna skiljer sig från standardurdu, då ordförrådet delvis kommer från bengaliska.

Land
  • Bahrain
    Bahrain, alternativt Bahrein (svenskt uttal ; البحرين al-Baḥrayn, lokalt uttal ), formellt Konungariket Bahrain (مملكة البحرين Mamlakat al-Baḥrayn ), är en östat belägen i Persiska viken med omkring 1,4 miljoner invånare. Landet består av 33 öar, varav den största, Bahrain, utgör cirka sju åttondelar av landets totala yta och där även landets huvudstad Manama ligger. Bahrain har en maritim gräns mot Qatar och Saudiarabien.

    Bahrain är formellt en konstitutionell monarki med ett tvåkammarparlament. USA har en militärbas för sin femte flotta i huvudstaden Manama.
  • Förenade arabemiraten
    Förenade arabemiraten (دولة الإمارات العربية المتحدة, Dawlat al-Imārāt al-'Arabīyah al-Muttaḥidah; United Arab Emirates, förkortat UAE), är ett land i den sydöstra änden av Arabiska halvön. Det är beläget vid Persiska viken, gränsar till Oman i öster och Saudiarabien i söder, samt delar sjögränser med Qatar och Iran. År 2013 var Förenade arabemiratens totala befolkning 9,2 miljoner varav 1,4 miljoner var emiratier och 7,8 miljoner utlänningar.

    Landet etablerades den 2 december 1971 och är en federation bestående av sju emirat (motsvarande furstendömen). Varje emirat styrs av en ärftlig härskare som tillsammans bildar det federala högsta rådet, det högsta lagstiftande och verkställande organet i landet. En av härskarna väljs till president i Förenade arabemiraten. De ingående emiraten är Abu Dhabi, Ajman, Dubai, Fujairah, Ras al-Khaimah, Sharjah och Umm al-Qaywayn. Abu Dhabi är huvudstad i Förenade arabemiraten. Islam är den officiella religionen och arabiska är det officiella språket. Sharialagar är en betydande källa till Förenade arabemiraten lagstiftning.
  • Oman
    Oman, formellt Sultanatet Oman (سلطنة عُمان), är ett land beläget i det östra hörnet av Arabiska halvön. Landet är en absolut monarki som sedan 1700-talet har styrts av familjen Al Said. Oman gränsar till Förenade arabemiraten i nordväst, Saudiarabien i väst och Jemen i sydväst och har en lång kust mot Arabiska havet i öst och Omanbukten i nordost. Huvudstaden heter Muskat. Nationaldag firas den 18 november med anledning av sultanens födelsedag.

    Omans historia sträcker minst tillbaka till 2000-talet f.Kr. och inbegriper kopparproduktion samt odling av och handel med rökelse. Med början år 630 islamiserades Oman. Samhället levde relativt gott på handel, sjöfart och pärlfiske. År 1507 togs den viktigaste hamnstaden, Muskat, av portugiserna som fördrevs från Oman 1650. Omkring 1749 valdes Ahmad ibn Said till imam och han grundade Al Bu Said-dynastin, som fortfarande styr Oman idag. Under Said ibn Sultans styre 1806–1856 var Oman som störst. Då omfattade sultanatet förutom kustlandet Oman även östafrikanska kusten från ekvatorn till nuvarande Tanzanias södra del med därutanför liggande öar, bland dem Zanzibar som blev centrum för kryddodling och slavhandel. Sultanen hade även stort inflytande över områdena på andra sidan Omanbukten. Efter hans död delades riket mellan hans söner i det afrikanska sultanatet Zanzibar och det asiatiska Oman. De afrikanska besittningarna förlorades 1860. Därefter följde en orolig tid med uppror och strider som fick sitt slut i och med att Said ibn Taymur 1970 avsattes av sin son Qabus ibn Said, som utbildats i väst. Quabus inledde en modernisering av Oman, dock utan demokratisering. Omans sultan Qaboos bin Said dog vid 79 års ålder i januari 2020. Han hade suttit vid makten i 50 år. Han hade regerat längst i arabvärlden.