Katalanska
Katalanska (català, i Valenciaregionen även valencià – valencianska) är ett romanskt språk (eller språkgrupp) som talas i östra Spanien, Andorra, delar av Frankrike, samt i staden Alghero på Sardinien. Språket talas/behärskas av någonstans mellan 7,2 och 9,8 miljoner människor, varav knappt 7 miljoner i Spanien.
I de tre spanska regionerna Katalonien, Valencia och Balearerna är katalanskan officiellt språk, en status som saknas i Aragonien (gränsområdet La Franja är katalansktalande) och El Carxe i Murcia. Utanför Spanien är språket även officiellt i Andorra och Alghero. I franska Katalonien ("Nordkatalonien": Roussillon/Pyrénées-Orientales) har språket numera fått erkännande av de lokala myndigheterna, men det saknar fortfarande officiell status. Katalanskan är Europeiska unionens största minoritetsspråk.
Katalanskan är uppdelad på ett antal dialekter och flera skriftformer. Varianten i Valenciaregionen – valencianska – har något större likhet med spanskan, medan språket på Balearerna (baleariska) bevarat fler äldre element från latin. Katalanskan är liksom occitanska ett occitanoromanskt språk, och många katalanska ord är mer lika sina franska än spanska motsvarigheter.
Under 500 års utveckling i Spanien har katalanskan lånat drag från spanskan, samtidigt som språket av politiska skäl tidvis varit förbjudet. Katalanskan talas idag i sitt spanska utbredningsområde parallellt med spanska, vilket lett till både en utbredd tvåspråkighet och – åtminstone i Katalonien – ökad katalansk nationalism.
Katalanska är både ett språk och en språkgrupp. Varianterna i Valenciaregionen (valencianska) och på Balearerna (baleariska) räknas ibland som egna språk.
Särskilt valencianskans särart hävdas starkt, delvis färgat av politiska motsättningar mellan de konkurrerande storstadsregionerna Barcelona och Valencia. Katalanskspråkiga massmedier från Katalonien ses inte alltid välvilligt i söder (och kopplas ibland samman med katalanskt expansiva strävanden), trots att de språkliga skillnaderna mellan språkvarianterna inte är särskilt stora.
En del viktiga grammatiska skillnader finns gentemot det baleariska talspråket, där bland annat de bestämda artiklarna är annorlunda.
I de tre spanska regionerna Katalonien, Valencia och Balearerna är katalanskan officiellt språk, en status som saknas i Aragonien (gränsområdet La Franja är katalansktalande) och El Carxe i Murcia. Utanför Spanien är språket även officiellt i Andorra och Alghero. I franska Katalonien ("Nordkatalonien": Roussillon/Pyrénées-Orientales) har språket numera fått erkännande av de lokala myndigheterna, men det saknar fortfarande officiell status. Katalanskan är Europeiska unionens största minoritetsspråk.
Katalanskan är uppdelad på ett antal dialekter och flera skriftformer. Varianten i Valenciaregionen – valencianska – har något större likhet med spanskan, medan språket på Balearerna (baleariska) bevarat fler äldre element från latin. Katalanskan är liksom occitanska ett occitanoromanskt språk, och många katalanska ord är mer lika sina franska än spanska motsvarigheter.
Under 500 års utveckling i Spanien har katalanskan lånat drag från spanskan, samtidigt som språket av politiska skäl tidvis varit förbjudet. Katalanskan talas idag i sitt spanska utbredningsområde parallellt med spanska, vilket lett till både en utbredd tvåspråkighet och – åtminstone i Katalonien – ökad katalansk nationalism.
Katalanska är både ett språk och en språkgrupp. Varianterna i Valenciaregionen (valencianska) och på Balearerna (baleariska) räknas ibland som egna språk.
Särskilt valencianskans särart hävdas starkt, delvis färgat av politiska motsättningar mellan de konkurrerande storstadsregionerna Barcelona och Valencia. Katalanskspråkiga massmedier från Katalonien ses inte alltid välvilligt i söder (och kopplas ibland samman med katalanskt expansiva strävanden), trots att de språkliga skillnaderna mellan språkvarianterna inte är särskilt stora.
En del viktiga grammatiska skillnader finns gentemot det baleariska talspråket, där bland annat de bestämda artiklarna är annorlunda.
